april är verkligen en sann partymånad om man heter borgemo i efternamn. ni kanske undrar varför ? men det är inte mer komplicerat än att ALLA fyller år... och att min mormor är en sann kalasälskare men det är en annan historia. såhär firar vi födelsedag !

jag hade typ den bästa av dagar igår, solen sken, fotbollsträning med gutt gäng och brillorna i högsta hugg för att sedan dra ner till sjön och bada ! hem och äta mc donalds på balkongen och sedan ner till johanna och ha supergäddhäng. åh vilken fin dag ! gutt att det var första gången utan min kamera så jag kunde inte ta några bilder, inte okej alls.

jag har alltid gillat bockara med den fantastiska lantkänslan, byborna som vinkar glatt när man åker förbi och med världens bästa mormor och morfar. men ibland kan det lätt bli lite mycket av det goda, och igår var verkligen ett sånt moment. jag, jon och magnus tog vårt fredagspuls och åkte till bockara för att delta under deras mörkerspårning. med ett glatt humör och en laddad stämmning i bilen kommer vi fram till den lilla kyrkan i bockara, iklädda vad vi tycker är oömma kläder. därefter blev det lite uppladdningsfika för oss alla, innan vi skulle ut i de djupa bockaraskogarna för att spåra reflexer. coolt, tänkte vi och kände att det här skulle komma att bli något annat än mörkerspårningen längs havslättsslingan. när vi väl kom till starten efter att ha härjat med kläder, fått låna förstora stövlar och vandrat 1 km för att ens få börja inser vi att det här kommer bli en lång natt. det visade sig att hela rudan var nästan 2 mil lång, vi började vid 21.00 och klockan 00.00 avbröt vi från oskarshamn eftersom vi då hade ungefär 1 och en halv timme kvar... minst. och om vi återkommer ? nja, det är sånt man får se.

u har jag testat min kamera och den är helt suvve ! jag hämtade den egentligen redan igår, men jag hann inte blogga ngt igår så tar tag i det nu. haha. igår var det dessutom party hos jon eftersom han och oskar har fyllt år, grattis igen, och alla på festen fick bli mina första foto-offer. känns helt okej !

tänk vad mycket det kan hända på bara ett par veckor utan mitt bloggande. det är sinnes ! jag menar sist jag skrev var jag fortfarande bara nitton, jag kunde inte gå ut utan att frysa knäna av sig och mitt liv såg helt annorlunda ut. och allt detta har förändrats drastiskt under loppet av bara en vecka ?! okej leva ett bergodalbana liv ! med det här lilla inlägget vill jag visa att jag inte lagt bloggen på hyllan, utan mer att jag låter er längta lite mer än vad ni gjort tidigare mellan mina blogginlägg. så jag gör det här med kärlek !