jag har alltid gillat bockara med den fantastiska lantkänslan, byborna som vinkar glatt när man åker förbi och med världens bästa mormor och morfar. men ibland kan det lätt bli lite mycket av det goda, och igår var verkligen ett sånt moment. jag, jon och magnus tog vårt fredagspuls och åkte till bockara för att delta under deras mörkerspårning. med ett glatt humör och en laddad stämmning i bilen kommer vi fram till den lilla kyrkan i bockara, iklädda vad vi tycker är oömma kläder. därefter blev det lite uppladdningsfika för oss alla, innan vi skulle ut i de djupa bockaraskogarna för att spåra reflexer. coolt, tänkte vi och kände att det här skulle komma att bli något annat än mörkerspårningen längs havslättsslingan. när vi väl kom till starten efter att ha härjat med kläder, fått låna förstora stövlar och vandrat 1 km för att ens få börja inser vi att det här kommer bli en lång natt. det visade sig att hela rudan var nästan 2 mil lång, vi började vid 21.00 och klockan 00.00 avbröt vi från oskarshamn eftersom vi då hade ungefär 1 och en halv timme kvar... minst. och om vi återkommer ? nja, det är sånt man får se.